Hej!

Värsta komma hem korgen fick jag av grannarna Lotta och Lars.
Tack! Det var glassås, te, saft, skorpor och badsalt. Det ska smaka men den är ju så fin att man inte vill förstöra förpackningen.

Det känns lite jobbigt att bara finnas och inte kunna göra så mycket. Bara att koka spagetti är ju ett helt företag när det värker i röven och kryckorna i vardera handen. Men jag blev lite rastlös i går så jag kämpade och dammsög litegrann.

Vilken tur att man träffade en likasinnad på lassa, så man har någon att rehabilitera sej med. Jag tror att jag snart är i kapp min kompis. Hon fick ju lite försprång eftersom jag spydde å höll på. Nu känns det riktigt bra, man gör framsteg för varje dag. I natt tex låg jag på sidan, skratta ni men det är en befrielse att kunna ha andra ställningar än "spela död ställningen". Tänk att man är så bra på att gå och träna när man har medicin i kroppen, utan den skulle man bara ligga still och skrika. Tack all forskning för bra medicin och bra operationer.


Nutella Star. Tänk! Nu är fölis såld. Sorgligt, men ändå skönt. Jag ska nog sakna henne när jag kan börja vara i stallet igen. Nu finns inget kvar av Jasmine, min pärla, min hästkärlek, snyft.

Kram An1