Höstkyla
Vaknade som vanligt kl halv sju. Jag och Lisabeth käkade frukost och så gjorde hon i ordning sej för skolan. Larsa kom och hämtade henne tio i åtta, våran egen privatchaufför. Sen satt jag på datorn en stund, skulle fördriva tiden för att ringa sjukgymnasten. Hon har telefontid halv nio till nio. Pratade om en tid vi skulle träffas för att kolla av läget. Jag ska ju ner i bassängträningen igen. Sen var det dax för dagens första träningspass. Duschade efter träningen.
Sen fick jag besök av min syrra från lappmarken. Hon bjöd på lunch som hon hade med sej. Det var trevligt med lite sällskap. Jag passade på att göra några ärenden när jag hade privatchaffis.
Nu i kväll har jag varit med Angelina på ridhuset och sett när hon och hästen tränade hoppning. Dom red ute för nu har det kommit upp lysen på uteridbanan. Vi mammor och pappor som satt och tittade blev frusna in i märgen. Nu är det riktig höst, burr.
Har förresten fått en preliminär återbesökstid i Umeå den 1 november.
Kram Anette
Bilisten
Hej!
I går tisdag kände jag att jag var tvungen att hitta på något. Jag var vansinnigt sugen på att hälsa på på jobbet. Jag är som prästens lilla kråka som inte hade någon som körde. Men va fan! Jag har ju körkort. Jag satte mej i bilen och körde till jobbet. När väl foten ligger på kopplingen så går det ju hur bra som hellst att växla. Jag körde typ 50 km i timmen, men jag kom ju fram. Jag pratade av mej litegrann och så käkade jag lunch. Efter det körde jag hem i sakta mak igen. Det är som balsam för själen att kunna klara sej själv. Jag ska inte köra bil på ett tag igen jag är inte redo. Jag såg hockeyn hos grannarna. Tyvärr var ju inte killarna lika bra den här matchen som förra, men det är ju underhållning.
Lillasyster Anna och jag när vi går på hockey.
Gulliga Lisabeth i stallet.
Lisabeth och hennes kompis.
Vårat marsvin Festis.
Kram Anette
Umeå
Hej!
Det blev en ganska stillsam måndag. Man har oftast varit igång mycket under helgen eftersom hela familjen är hemma. Jag tränade på morgonen både mina övningar och så på motionscykeln. Mitt på dagen ringde dom från ortopeden i Umeå för att höra hur det gick för mej. Dom hörde sej för om aggrafferna var tagna, hur träningen gick och om jag hade kontakt med någon sjukgymnast. Jag passade på att berätta att det inte gick så bra med alla övningar eftersom jag har besvär från mitt oopererade ben. Jag fick då prata med min sjukgymnast som jag hade när jag låg i Umeå. Hon sa att jag inte skulle göra dom övningarna, å det kändes skönt att slippa (nästan) svimma för att det gör så ont.
Efter middagen hade alla aktiviteter för sej. Hampus var med kompisar, Angelina for ut och red och Lisabeth gick till Rasmus å lekte. Patrik gick förståss ut i verkstan och mekade. Det började bli mörkt ute så jag sa till Patrik att han fick skjutsa mej för att kolla hur det gick för Angelina. Hon skulle rida backarna efter Varuträskvägen, den är ju både kurvig och smal å dessutom så var det skymmning. Hon var på väg hem nerför ena backen så det kändes skönt att allt gått bra. Jag tog en promenad till Lotta och fick mej lite kvällskaffe. Åtta gick jag och Lisabeth hem och gjorde kväll.
Solros på våran gård.
Kram Anette.
Måndag igen!
Det är ju lite kamp om datorn här i huset så det är inte varje dag man får komma till så att säga. Men va har hänt sen sist. Jo, jag fortsätter bränna pengar. I torsdags köpte jag en ny tvättmaskin, den gamla hade gett upp. Det är ju inte så där jätteroligt att bränna pengar på en tvättmaskin men hellre det än att tvätta för hand. Mamma och pappa skjutsade och hjälpte till. På fredag tvättade jag flera maskiner, det fanns så många bra program i den nya tvättmaskinen. Jag vilade mellan tvättarna för vi skulle gå på bio på kvällen. Barnen var lediga från skolan så vi fick sovmorgon.
Nu ska jag betätta om en telefon som har återuppstått. Angelina var i Malå på sportlovet, det var första veckan i mars. På kvällen när dom hade kommit in och satt och myste framför en film så dog telefonen. Den låg i fönstret på laddning. Det bildades kondens på fönstret som rann ner där telefonen låg, så telefonen blev fuktskadad. Vi gjorde efter konstens alla regler och torkade den i ugnen och på elementet i flera dagar. Sen provade vi starta den, men nä det var kört. Angelina fick en ny telefon när hon fyllde år den sista april. Två telefoner fick vi återställa för att dom inte funkade. Det var alltså två helt nya som bara slog av sej själv när det kom ett sms. På el-giganten tyckte dom att vi skulle prova en helt annan modell. Så vi la på sexhundra kronor och köpte en annan modell. Den funkade skitbra tills...... Ja tills i torsdags. Fyra månaders hållbarhet, va är det med telefonerna. Angelina var naturligtvis upprörd och alldeles förtvivlad. Hon letade fram sin gamla fuktskadade telefon bara för att testa den. Det hade hon även gjort en gång under sommaren bara för att testa om den startade. Å visst startade den i somras men bara för att slå av sej igen. Men i torsdags kväll så startade hon den igen och testade och vet ni vad? Den har inte slagit av sej än. Så nu funkar den, efter ett halvår.
Vi var och såg flickan som lekte med elden, den var också bra, precis som män som hatar kvinnor. Men det var lite jobbigt för mej att sitta på bion för det var inte så långt mellan raderna. Tur att filmen var bra så kändes det mindre jobbigt att sitta.
På lördag var vi hemma under dagen och polimasade. Vi gick över till Larsa och Lotta och såg hockeyn. AIK vann, så bra dom är.
I går söndag så var det Klutmark som gällde. Folkrace stod på schemat. Patrik ringde hem på morgonen och sa att jag skulle ta med hans race-kläder för det fanns en bil över som han skulle få köra. Lotta kom och hämtade mej klockan tio. Hampus hade lite otur, han tappade ett däck i sista kvalet. Annars hade nog en finalplats varit säkrad. Patrik körde allt som gick med den lånade bilen men han nådde ingen finalplats. Ossian fick köra final och han kom trea. Johnny och Madde körde också finaler deras bil gick som ett skollat troll. Det var en blåsig men härlig dag. Skriver ett litet inlägg i kväll om måndan!
Kram Anette.
Haha
Orkade inte skriva igår. Var så trött efter skräcknatten då det onda skulle ut. Jag vaknade halv sju och vågade inte somna om i skräck att jag skulle uppleva en till natt utan sömn. Så jag ringde mamma och sa att vi måste hitta på något. Vi gjorde lite bankärenden och så hann vi till CK. Jag köpte mjukisbyxor, tröjor och skor till Angelina. Två tröjor och tre t-shirtar till Hampus och pappan fick sej en tröja och två t-shirtar. Han trodde nog att jag inte skulle kunna bränna stålar nu när jag inte kan köra bil eller gå så långa sträckor. Haha gullet, jag gjorde allt för att inte somna den här dagen. Shopping löste det.
Det känns riktigt bra i dag. Det gör ont att träna men det blir mindre och mindre ont att stödja på benet. Man är lite rädd att man går fram för fort. Jag försöker skotta i stallet, det går superbra. Är bara rädd att det ska bli något. Men om det känns bra så tror jag att det inte är farligt. Jag kan då inte köra bil nu när jag är utan värktabletter. Tänk va lyckopillrena ger lycka!!!!!
Ska sova nu. Sköt om er alla.
Kram Anette.
Avgiftning?
Hej!
Sitter här mitt i natten för det kryper i kroppen på mej. Vi gick och la oss klockan 11 och jag tvärsomnade. Men jag vaknade typ 20 minuter senare och har inte kunnat sova sen dess. Har fikat lite. Sett på olika komiska tv-serier. Men det pillrar i kroppen på mej hela tiden, det känns som att jag skulle kunna gå ett maraton just nu. Det är väl så här det känns när man är narkoman, typ. Det onda ska ut. Jag kan inte påstå att jag har värk det är mer en krypande känsla.
Det stod en artikel i Norran i dag om Angelina och Vanillin. Hon hade inte sagt att hon blivit intervjuad.
Bästisarna.
Jag kanske också kan rida igen när det här helvetet är över.
Ska nog prova att lägga mej nu, annars blir det mer tv.
Kram Anette
Det blå pillret
Hej!
I går tävlade Angelina med Vanillin. Det var hoppning, 70 och 80 cm. Första rundan var hon jättesnabb, omhoppningstiden var 25,08 sek. Amanda var tvåa på Indiangirl, jätteduktiga tjejer. Den andra rundan gick också jättebra, den omhoppningen gick på 26 sek. Angelina och Vanillin vann bägge klasserna.
Grattis Angelina och Vanillin till första platsen. Puss gulltroll!
In Action.
Grattis Amandagumman och Indiangirl.
I dag var det spännande här i östra byn. Stutarna skulle hem till lagårn. Dom var för starka för att knytas upp bakom traktorsläpen som vi brukar göra när det var kvigor. Det slutade med att alla gick lösa. Grabbarna föste dom med mopederna, men det höll på att gå illa. Dom skenade nämligen in mot byn. Killarna lyckades få stopp på dom just innan Håkan och Annas gård. Deras hästar var nära att ta till flykten. Det hade verkligen varit pricken över i om vi dessutom hade varit tvugna att jaga fem hästar. Som om nio tjurar inte var nog!
Men det slutade bra. Stutarna kom till lagården om något mer slut än va som var tänkt. Jag tror att alla var ganska slut av all spänning.
Har kört lite bil i dag också, men jag är ingen chaufför än. Jag måste hjälpa till att lyfta benet till kopplingen. Men jag tycker att det är bra träning att trycka in kopplingen.
Ska sova nu. God natt!
Kram Anette
Glömde säga att det sista blå pillret är taget nu i kväll. Hoppas värken inte blir hemsk i morgon.
Övningskörning
Måste bara säga att jag har kört bil i dag. Det gick men det var inte mer heller. Men till veckan är jag nog stark nog. Har även skottat stallet i dag. Allt var framställt så det var bara att aggera. Livet återkommer så smått.
Kram Anette
Kalas
Det var kalas i går. Lisabeth fyllde 7 år. Patrik var ledig så vi hade sovmorgon. Sen var det bara att börja kämpa. Jag bakade kolakakor, det är väldigt kämpigt när man måste ha kryckorna hela tiden. Men det gick, det blev kakor. Men efter det var jag tvungen att lägga mej och vila. Sen jag sovit en sund skurade jag toaletterna. Patrik dammsög. Hela släkten kom på fika, så nu är den biten av kalasandet färdigt. Nu är det bara två barnkalas kvar. Ett blir på fredag och ett på söndag, det är bara fem barn på varje kalas så det blir lugnt.
Vilken tur jag har med mitt rehab väder. Solen skiner varje dag. En liten promenad i solen varje dag gör ju att man känner sej pigg och uppåt. Jag kan ju inte säga att jag har så ont, men det känns direkt när man gör för mycket. Mycke vila gör gott. Jag har nog sovit mycket sista tiden för i morse vaknade jag kl 6. Jag har varit pigg hela dan, kanske slumrar jag en stund nu.
Kram Anette.
Stygnlös
Hej!
Livet är hårt. Det går dåligt att sova, jag är rädd att jag ska lägga mej på sidan. Å det får jag inte, i så fall måste jag ha en kudde mellan benen. Ont gör det också, trodde att jag snart skulle kunna ligga i fler ställningar än i spela död ställningen. Nog om stackars mej. Jag har varit på utflykt i dag med mamma och pappa. Vi var på barnens hus och ICA Maxi, det var trevligt att se något annat än huset.
Syster Tyra kom hem till mej i dag och tog bort aggrafferna. Hon sa att det här har jag gjort bra. Det var läkt och hon kunde ta bort allihopa.
Snyggt va! Det var 26 st stygn.
Nu ska jag sova. I morgon är det fest då fyller Lisabeth år. Tack Lotta för att du satte dit slingan igen.
Kram Anette.
Tävlingsfamiljen
Hej!
I dag är det Angelina som står i centrum. Hon och Vanillin har tävlat dressyr i dag. Dom fick 54,83% i resultat
på lätt B programmet. Det är det bästa resultat Angelina ridit med någon häst. Hon utvecklas hela tiden, så nu är hon sugen att rida på Ida kurs. Puss gullungar!
Annars har det inte hänt så mycket annat i dag. Jag har tränat och vilat, allt för att komma igen efter ingreppet.
Vill annars tacka Urban och Camilla för en trevlig kväll i går och så önska lycka till på nya jobbet.
Kram Anette.
Vinnare!
Jihoo!
Bäst i finalen. Synd bara att han inte kunde vinna totalen.
Patrik före Andreas Pettersson. Tyvärr är totalen tvärtom. Andreas vann DM:et före Patrik i år. Men det är inte dåligt att vinna och vara tvåa. Det bevisar ju att det är i toppen man hör hemma. Synd bara att jag inte kunde vara på plats i Luleå. Men Lotta ringde upp mej när finalen gick så jag fick direkt referat av speakern. Det var en härlig känsla.
Själv har jag varit på dressyrtävlingarna på ridhuset i dag. Yvonne har varit min chaufför i dag. Det var jätte härligt väder på förmiddagen. Man känner sej mindre sjuk när man får komma ut och umgås en stund. Jag åt lunch och drack kaffe där. Vid ett tiden åkte jag hem, då var krafterna slut. Det är det oopererade benet som krampade. Det får ta mycke stryk nu när man har ont i det opererade benet.
Tack Yvonne för skjutsen.
Ska gå och duscha nu. Middag väntar hos Urban och Camilla.
Kram Anette.
Handla
Hej!
Öppnade ögonen, tog piller och klev upp. En vanlig vardag i mitt liv just nu. Käkade frukost och skickade barnen till skolan. Sen tränade jag mitt opererade ben, det gör ont som fan i rumpmuskeln. Den krampar liksom. Men jag pratade med min rehabkompis Lollo, hon hade samma känningar så det är nog helt normalt i det här tillståndet.
Jag läste Norran och somnade. Vaknade vid 10 tiden igen. Då ringde jag Anna och vi surrade en halv timme.
Sen var det lunchdax. Mamma och pappa tittade förbi och läste tidningen och utfodrade hästarna. Sen åkte dom och handlade. Jag tränade mitt onda ben igen och sedan gick jag ut och gick ca 100 m. Det var ett härligt väder ute. När jag gick in var jag helt slut så jag la mej och vilade. Somnade så klart. Ett kom mamma och pappa tillbaka då satte vi på kaffe och fikade. Anna och tjejerna kom förbi och fikade dom också.
Patrik kom hem från jobbet halv fyra. Han föreslog att vi skulle följas och handla. Vi skulle äta hamburgare på frasses också. Jag gick hela handlingen på ICA-MAXI de är inget dåligt träningspass. När vi äntligen var hemma igen stupade jag på soffan, tog mina piller och bara väntade på att dom skulle börja värka. Snacka om att man är pillerberoende. Klockan är nu åtta så jag ska köra sista passet av träning sen är det dusch och sovning. Ses i morgon.
Kram Anette
Promenad
Hej!
Promenad ute i kväll. Det var härligt väder, men om det var lika härligt att gå låter jag vara osagt.
Vi åt lasagne till middag , som mormor lagat åt oss, efter middan la vi oss på sängen och softade. Då kom farmor och plockade undan middan och startade en tvättmaskin. Vilken jävla tur att man har en underbar familj runt om sej när man är ofärdig.
Det är kul (när man inte har så mycket annat att göra) att folk ringer och surrar och undrar hur det är. Jag blev övarraskad över ett samtal i dag. Det var Janne från jobbet som ringde, han har visserligen gått i pension men han undrade hur det var. Han hade även honung till Hampus som han kom förbi med.
Yvonne hörde av sej i dag. Hon skulle komma förbi och fika med mej till veckan det blir trevligt.
Camilla ringde och bjöd på suring på lördag, vilken tur då ska vi mysa utan alkohol.
Ska ta aggraferna på onsdag morgon, det blir skönt. Dom har börja sticka mej i skinnet och jävlas.
Ska duscha nu och sova.
Kram kram
Medicin
Hej!
Värsta komma hem korgen fick jag av grannarna Lotta och Lars.
Tack! Det var glassås, te, saft, skorpor och badsalt. Det ska smaka men den är ju så fin att man inte vill förstöra förpackningen.
Det känns lite jobbigt att bara finnas och inte kunna göra så mycket. Bara att koka spagetti är ju ett helt företag när det värker i röven och kryckorna i vardera handen. Men jag blev lite rastlös i går så jag kämpade och dammsög litegrann.
Vilken tur att man träffade en likasinnad på lassa, så man har någon att rehabilitera sej med. Jag tror att jag snart är i kapp min kompis. Hon fick ju lite försprång eftersom jag spydde å höll på. Nu känns det riktigt bra, man gör framsteg för varje dag. I natt tex låg jag på sidan, skratta ni men det är en befrielse att kunna ha andra ställningar än "spela död ställningen". Tänk att man är så bra på att gå och träna när man har medicin i kroppen, utan den skulle man bara ligga still och skrika. Tack all forskning för bra medicin och bra operationer.
Nutella Star. Tänk! Nu är fölis såld. Sorgligt, men ändå skönt. Jag ska nog sakna henne när jag kan börja vara i stallet igen. Nu finns inget kvar av Jasmine, min pärla, min hästkärlek, snyft.
Kram An1
Back in buisness.
Kan bli lite flummiga inlägg, ett tag nu. Är lite hög pga smärtstillande morfin. Har haft lite fullt upp sista tiden. Har städat huset från topp till tå. Bytt gardiner och putsat fönster. Det har tyvärr inte funnits ork att blogga, har somnat som en stock när kvällningen kommit. Vi har även sålt Nutella, snyft.
Höften, vänster är äntligen opererad. Det var ingen baggis, det var ett hell.
Skåran som användes för att stoppa in den nya protesen.
Att vara hemifrån från alla nära och kära var jättejobbigt. Man känner sej ganska utelämnad. När man behöver tröst finns det ingen där.
Jag opererades kl 13 den andra september. Jag fick ryggbedövning,kateter, droppnålar med olika dropp. Sen spänndes jag fast liggandes på höger sida. Jag kan lova att man satt som i ett skruvstäd. Sen sa hela op.teamet godnatt. Jag vaknade 3 gånger och försökte kika över skynket för att få mej en titt på köttet, men narkossköterskan var snabbare än mej. Han hann ge mej mer sovmedel så jag inte fick se något.
När operationen var klar fick jag vara vaken medan dom sydde ihop såret. Jag bad att få se höftkulan och lårbenet. Det hade nog blivit en liten köttsoppa på benet hi,hi.
Jag blödde ganska mycket under operationen så Per, min ortopedläkare sa att jag kunde känna av det ett tag. Jag var jättepigg efter opetationen. Jag och min nyfunna vän Lollo låg och höll låda nere på uppvaket. Hon var jättepigg och fick åka upp på avdelningen. Själv blev jag kvar på uppvaket många timmar. Jag blev illamående och spydde. Strax före nio på kvällen fick jag komma upp på avdelningen. Då ringde jag hem och meddelade mej. Sen dog jag. Jag mådde faan i två dagar efter operationen. Jag hade ständig bevakning när jag skulle på toa och övningsgå jag svimmade och höll på.
Jag yrslade på hela helgen men det beror på mitt dåliga blodvärde jag hade 94 nu i dag när jag fick åka hem.
Jag tränar 3 gånger om dan. Jag skriver mer i morgon.
Kram Anette.
